What a feeling

Tänder en cigg, dricker lite kaffe, lutar mig tillbaka och loggar in på bloggen. Nu är jag tillbaka!!!!

Har saknat att få utlopp för tankar och frustration under den här tiden och minst ett 100 tal tillfällen har tanken att: "Det här måste in på bloggen" dykt upp. Så nu är det dags att börja igen.

Oljekatastrof, piratdåd utanför Nigeria, jordbävningar, det finns massor med saker som har hänt sen jag sist var här men jag vill börja med det viktigaste. Busschaufförer.

Fy fan vad skönt det måste vara att ha ett jobb där enda kravet är att du dyker upp. I tid verkar inte vara lika viktigt, det är deras regler som gäller när dom ska komma och gå tydligen. Häromdan skulle jag ta bussen in till stan. Jag är medveten om att det är Vilda Västern när det gäller bussarna här i stan så jag gick ut en kvart innan. Perfekt, tänkte jag i min lilla fantasibubbla som jag tydligen lever i. När jag kommer ut genom porten står bussen vid hållplatsen och börjar rulla. Jag får springa fort som en invandrare som jagas av polisens piketbuss fram till bussen. Busschauffören öppnar dörren, tittar på mig och säger med ett glatt leende:

"Där hade du tur"

Jag är anfådd som en astmatiker på toppen av Mount Everest så jag muttrar bara något och sen kollar jag på klockan. 10 minuter tidig?!?!!?! Busschauffören rullar glatt från hållplatsen, kör vidare två hållplatser och tar sen en rökpaus. Varför inte ta den på första hållplatsen?!?!?!?! Tydligen har busschaufförer en egen rökruta som man bara måste röka i. Det är ju enda förklaringen jag kan komma på.

HADE JAG TUR?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!!?

Tänk om det var likadant överallt?

Ibland blir jag bara så trött.....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0