antidetmesta

Är inte det en intressant händelse när man för första gången träffar sina småsyskons nya pojkvän alternativt flickvän? I mitt fall är det iallafall så att när det gäller mina småsystrar så utgår jag per automatik ifrån att jag hatar killen. Han kanske är e sån där snäll prick som räddar hundvalpar och kammar kaniner på sin fritid men det spelar ingen roll, jag hatar honom.

Jag är nog en sån där överbeskyddande bror men jag menar hey, jag är kille jag vet mycket väl vad dessa små töntiga killar i keps och fula skor är ute efter, just det. Jag kan på sin höjd kasta ur mig ett frostigt hej men där nånstans tar det stopp, det är inga kramkalas och välkommen till familjen tal här inte. Det borde man ju faktiskt testa nån gång, springa fram till killen, kasta sig i hans famn och bara filmhångla upp honom mot en vägg. Då hade han ju kommit ihåg en om man säger så.

Men i mitt fall är det mer
"Passa dig, annars går för dig som det gick för Achmed"
"VIlken Achmed?"
"Just det"

Så om du någonsin funderar på att bli tillsammans med nån av mina systrar så har jag några tips:
Skottsäker väst, ständig vaksamhet och korsa inte några gator när du ser en bil med tonade rutor komma körandes i hög fart, för tro mig, den kommer inte att stanna. Var beredd på att köra en band of brothers dykning ner i nåt jävla hål istället.

Men men välkommen till familjen!


(Jag när jag får höra att min syrra träffat nån ny)

Out!